Surt avslut.
Har nyss kommit hem efter att ha varit på stan och ätit lunch med Linda, henne kommer man inte se så mycket av nu på ett par veckor då hennes värdmamma har köpt henne en flygbiljett och hon ska dit och hälsa på. :) Det skulle aldrig min värdmamma göra. xD
Den historien kanske jag skulle ta, just de dagarna innan jag åkte hem så var jag inte på mitt bästa humör kanske. Efter att jag kom hem från Los Angeles så var det ju en vecka kvar tills jag skulle åka hem till Sverige och min värdmamma frågade om jag kunde jobba den veckan. Under mina sista dagar i LA fick jag reda på att min värdmamma skulle åka till Tyskland den veckan och inte komma hem förren på söndagen, jag kom tillbaka på måndagen innan, så jag tog hand om killarna nästan helt själv i typ en vecka. Att jag skulle ta hand om dem själv visste jag redan innan jag kom tillbaka då min värdmammas kille inte gör mycket alls. Han lagar mat, sedan kollar han på tv resten av dagen typ.
Nu blev det ändå så att hon kom tillbaka från Tyskland en dag tidigare än tänkt, bara för att mitt minsta värdbarn grät varje gång de pratade i telefonen. Så det betydde ju att jag blev ledig på söndagen, vilket jag tyckte var jätteskönt, jag packade klart allting osv.
På måndagen tog jag en sovmorgon eftersom att jag inte jobbar för henne något mer. Och på eftermiddagen skickar hon ett sms till mig och frågade varför jag inte var uppe och hjälpte till på morgonen innan de skulle till skolan. Det svarade jag inte på och tyckte det var löjligt. Hade hon velat ha mig uppe då hade hon ju kunnat komma och väckt mig och bett mig komma och hjälpa till. Det hade jag såklart gjort om hon nu ville det.
Efter en stund får jag ett till sms, där hon skrev att det fanns inte en chans i världen att hon kunde skjutsa mig till flygplatsen dagen efter (på tisdagen) eftersom att hon var tvungen att hämta killarna på skolan. Och så sa hon att hon önskade hon visste vilken tid jag skulle åka så att hon kunde planera. Men grejen var att hon visste mycket väl när jag skulle åka och det var det som irriterade mig så mycket. På lördagen när hon kom hem från Tyskland så frågade hon när jag skulle åka och sa då att hon förmodligen kunde skjutsa mig dit. Att hon eller någon i familjen skulle ta mig till flygplatsen tog jag förgivet, det trodde jag att jag inte ens skulle behöva fråga om eftersom att det är värdfamiljens ansvar att se till att aupairen kommer till flyget. Detta sa hon alltså dagen innan jag åkte hem till Sverige och jag fick panik och ringde pappa och grät, jag visste inte vad jag skulle göra för att jag hade ju inga pengar till att ta mig till Philadelphia för. Som tur är så har jag världens bästa pappa som skickade pengar till mig så jag kunde boka en bil som kom och hämtade mig och tog mig dit dagen efter.
När min värdmamma kom hem den dagen så var hon som att inget hade hänt, som alltid. Hon smsar alltid och låter så himla spydig och så när man träffar henne är hon som vanligt. Hon frågade hur jag skulle komma till flygplatsen och jag sa att jag hade bokat en bil. Egentligen skulle ju hon betalat för den, det ska ju inte jag behöva göra liksom. Men så blev det.
Sara kom iallafall till mig den dagen och hon hade med sig mat från Subway och en cola till mig. :) Det gjorde mig på mycket bättre humör och jag spenderade dagen med henne och hunden innan jag åkte. Bilen kom och hämtade mig 14 och ca 30 minuter innan det smsar min värdmamma och frågar när bilen kommer och hämtar mig. Jag sa att den kommer kl 14 och då verkade hon tänka att "ojdå, vi kanske ska säga hejdå" Hon kom hem från jobbet och kom precis i tid till att min bil kom.
Becky kom också så jag fick säga hejdå till henne, hon och Matte körde bil till från Florida och upp till DE så det var kul att se henne igen. :)
I bilen till flygplatsen i Philly grät jag nästan hela vägen in, inte för det som hade hänt utan jag tänkte på mina vänner som jag kommer att sakna och resten av USA såklart.
Så jag kom till Philly i bra tid och satt och väntade ett par timmar där innan jag fick gå på flyget hem till Sverige.
När vi var på väg att landa så var det en väldigt mulig och grå dag, men jag har aldrig varit så glad att vara hemma!
Den historien kanske jag skulle ta, just de dagarna innan jag åkte hem så var jag inte på mitt bästa humör kanske. Efter att jag kom hem från Los Angeles så var det ju en vecka kvar tills jag skulle åka hem till Sverige och min värdmamma frågade om jag kunde jobba den veckan. Under mina sista dagar i LA fick jag reda på att min värdmamma skulle åka till Tyskland den veckan och inte komma hem förren på söndagen, jag kom tillbaka på måndagen innan, så jag tog hand om killarna nästan helt själv i typ en vecka. Att jag skulle ta hand om dem själv visste jag redan innan jag kom tillbaka då min värdmammas kille inte gör mycket alls. Han lagar mat, sedan kollar han på tv resten av dagen typ.
Nu blev det ändå så att hon kom tillbaka från Tyskland en dag tidigare än tänkt, bara för att mitt minsta värdbarn grät varje gång de pratade i telefonen. Så det betydde ju att jag blev ledig på söndagen, vilket jag tyckte var jätteskönt, jag packade klart allting osv.
På måndagen tog jag en sovmorgon eftersom att jag inte jobbar för henne något mer. Och på eftermiddagen skickar hon ett sms till mig och frågade varför jag inte var uppe och hjälpte till på morgonen innan de skulle till skolan. Det svarade jag inte på och tyckte det var löjligt. Hade hon velat ha mig uppe då hade hon ju kunnat komma och väckt mig och bett mig komma och hjälpa till. Det hade jag såklart gjort om hon nu ville det.
Efter en stund får jag ett till sms, där hon skrev att det fanns inte en chans i världen att hon kunde skjutsa mig till flygplatsen dagen efter (på tisdagen) eftersom att hon var tvungen att hämta killarna på skolan. Och så sa hon att hon önskade hon visste vilken tid jag skulle åka så att hon kunde planera. Men grejen var att hon visste mycket väl när jag skulle åka och det var det som irriterade mig så mycket. På lördagen när hon kom hem från Tyskland så frågade hon när jag skulle åka och sa då att hon förmodligen kunde skjutsa mig dit. Att hon eller någon i familjen skulle ta mig till flygplatsen tog jag förgivet, det trodde jag att jag inte ens skulle behöva fråga om eftersom att det är värdfamiljens ansvar att se till att aupairen kommer till flyget. Detta sa hon alltså dagen innan jag åkte hem till Sverige och jag fick panik och ringde pappa och grät, jag visste inte vad jag skulle göra för att jag hade ju inga pengar till att ta mig till Philadelphia för. Som tur är så har jag världens bästa pappa som skickade pengar till mig så jag kunde boka en bil som kom och hämtade mig och tog mig dit dagen efter.
När min värdmamma kom hem den dagen så var hon som att inget hade hänt, som alltid. Hon smsar alltid och låter så himla spydig och så när man träffar henne är hon som vanligt. Hon frågade hur jag skulle komma till flygplatsen och jag sa att jag hade bokat en bil. Egentligen skulle ju hon betalat för den, det ska ju inte jag behöva göra liksom. Men så blev det.
Sara kom iallafall till mig den dagen och hon hade med sig mat från Subway och en cola till mig. :) Det gjorde mig på mycket bättre humör och jag spenderade dagen med henne och hunden innan jag åkte. Bilen kom och hämtade mig 14 och ca 30 minuter innan det smsar min värdmamma och frågar när bilen kommer och hämtar mig. Jag sa att den kommer kl 14 och då verkade hon tänka att "ojdå, vi kanske ska säga hejdå" Hon kom hem från jobbet och kom precis i tid till att min bil kom.
Becky kom också så jag fick säga hejdå till henne, hon och Matte körde bil till från Florida och upp till DE så det var kul att se henne igen. :)
I bilen till flygplatsen i Philly grät jag nästan hela vägen in, inte för det som hade hänt utan jag tänkte på mina vänner som jag kommer att sakna och resten av USA såklart.
Så jag kom till Philly i bra tid och satt och väntade ett par timmar där innan jag fick gå på flyget hem till Sverige.
När vi var på väg att landa så var det en väldigt mulig och grå dag, men jag har aldrig varit så glad att vara hemma!
Kommentarer
Trackback
